update

Hej!
Ursäkta att jag är sämst på att uppdatera här.
I helgen var jag gräsänka, men trots det hade jag en rätt skön helg:
Fredag kväll: Jag och Murra hade Idol- och blobbkväll. Vi köpte tapas och dukade upp hela bordet med godsaker. Vänner och mat/godsaker är livet det.
Chips och godis efter detta! =)
På lördagen var mamma, pappa, bror, jag och Nike i vår skog i Fränsta. Vi gick strosade omkring, letade efter julgran och enris, fikade och hade det allmänt trevligt. Vi käkade middag på Viskan-baren på vägen hem. På kvällen kollade jag och brorsan på hockey och chillade.
På söndagen tog jag det bara lugnt. Jag och Nike var ute på en 2 tim promenad. VI gick till Norra Berget och hängde där omkring.
Summa summarum: En avkopplande helg med många timmar utomhus och tanka energi. Jag är enormt tacksam över min kära familj och mina kära vänner. Det kan låta lite dramatiskt eller så, men efter vårens händelse har jag blivit väldigt tacksam över saker och ting. Jag försöker varje dag att vara tacksam över tre ting i mitt liv. Prova du med!
Veckan som varit har mest handlat om jobb och åter jobb. I tisdags var jag på Timrå-MoDo med brorsan. DL att MoDo vann! ikväll gick det sämre...
En rolig sak som hände igår: När jag åkte hem från jobbet igår var det jättemycket folk på bussen. Jag tog första bästa plats bakom busschauffören och frågade killen om jag fick sitta bredvid honom. Den här killen ville gärna pratar... Killen talade dålig svenska så vi pratade engelska. Han frågade om jag pluggade osv. Sen  blev han allt mer påstridig och ville att vi skulle ses och och han ville gärna umgås för att han skulle få möjlighet att öva sin svenska. Jag nappade inte alls och sa att jag inte hade tid och att jag inte var rätt person. Men han fortsatte och frågade efter mitt nummer eller mail så han kunde komma i kontakt med mig. Till slut sa jag: "No, I'm a very busy woman" Heehhehe då blev han tyst! Notera också att den här konversationen skedde från Norrmalm till Västermalm. Det är ca 3-5 minuters restid.
Jaha, vad mer? Jo ikväll blev jag så arg att jag började att gråta. Varför finns det människor i vården som inte har någon empati och lyhördhet? Ska det vara så jävla svårt?Jag vet att majoriteten gör ett fantastiskt jobb och har massor med empati, men varför lyssnar inte vissa? Att de dessutom har makt gör inte saken bättre.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback